Jag är tom.

Det kanske kommer ut om jag börjar skriva för det är knäpptyst i huvudet och känslan är mysko. jag ät tom med hur mycket ska man tro man har om man ska dö snart ifrån alla nära och kära? Jag kan inte säga något för medicinen kanske gör ett jättebra jobb som Therese. Jag tar med mig killarna jag älskar men familjen lämnar jag bakom mig det blir en bakvänd form av att sörja det här.allt bara försvinner hoppas man i framtiden kommer tänka  på det att hålla mina kära i närheten av mig. jag tror jag är ledsen idag när jag börjar att skriva, jag visste inte vilket innan bara en tomhet att känna det som gravid trodde jag var omöjligt men det är det inte för jag ska inte ha dessa barn i min famn.